The Swedish Geordie

Ja vad säger man? På förhand så trodde jag, och många med mig, inte över huvud taget på det här. Efter onsdagens katastrofmatch borta på Goodison Park så vände ett skadskjutet Newcastle hem emot St James’s Park för att ta emot WBA. Ett WBA som inte heller sett särskilt imponerande ut varken sett över en hel säsong eller den senaste tiden, men som Magpies spelat på senaste tiden så skulle till och med ett allsvenskt lag kunna ta oss. Men som vi alla vet med ett utav Europas ojämnaste lag så vet man aldrig vad man får.

 

Jag får erkänna att jag missade första 4 minuterna av matchen då jag blev lite av en tidsoptimist på gymmet under eftermiddagen, men när jag kom in i matchen så såg det faktiskt riktigt bra ut. Vi sätter WBA under hård press första tjugo minuterna och låter knappt WBA låna bollen mer än korta sekvenser. De allra flesta ser pigga och hungriga ut, särskilt Shelvey (som fick mycket kritik av mig senast) Sissoko (som alltid får kritik av mig) och Janmaat. Trots pressen var det inte många lägen som var direkt livsfarliga. Mitrovic hade ett läge som borde ha resulterat i ett ledningsmål men han lyckades lägga bollen mitt i magen på WBA-målvakten.

 

I den 29e minuten kommer dock målet. Tioté får bollen utanför straffområdet och tar ett långskott som ställer WBA-målvakten och letar sig in i nätet. St James’s reser sig i ett segerrusigt vrål och spelarna firar att man för första gången på länge leder en fotbollsmatch. Det är här domarteamet kliver in i bilden. Jag är såhär två timmar senare fortfarande osäker på vad som hände. Men linjemannen påkallar i vilket fall huvuddomarens uppmärksamhet och de diskuterar ett par sekunder. Sedan reser linjemannen sin flagga och visar på offside. Därmed är målet ogiltigt. När jag ser målet i efterhand så förstår jag att det kan diskuteras. Mitrovic står faktiskt klart offside framför målet och även om han inte rör bollen så kan man tycka att han stör målvakten. Det som jag inte kan begripa är att linjemannen håller sin flagga nere under hela sekvensen och det döms mål. Att linjemannen sedan ändrar sig efter att målet har dömts och då dömer offside är för mig helt obegripligt. Alltså står det fortfarande 0-0.

Newcastle orkar dock skaka av sig nederlaget och kämpar till sig ett 1-0 mål via en fantastisk passning av Jonjo Shelvey som verkar ha ett synfält på 180 grader, passningen friställer Mitrovic som den här gången inte gör några misstag och sätter ledningsmålet. Lycka, rättvisa.

 

Slutet på den första halvleken och början på den andra är ganska lika, Newcastle dominerar spelet, både i innehav och målchanser, men lyckas inte skapa något. Townsend verkar sugen på att göra sitt första mål i den randiga tröjan och försöker vid upprepade tillfällen, han lyckas till sist göra en lite soloprestation som resulterar i ett stolpskott, men bättre än så blir det aldrig. WBA har inte mycket att komma med och det hettar inte till för deras del riktigt förrän klockan passerat 90 minuter. Rondon bryter in från kanten och ska precis frispela en helt ren Berahino, men Daryl Janmaat kommer stormande hem från en av sina offensiva räder och rensar en ganska svag passning och tre poäng är ett faktum. Överlag så är jag väldigt nöjd med dagens spel, särskilt med tanke på att vi saknade ordinarie spelare på två av fyra backpositioner. Det allra största problemet är att vi inte gör mål på våra chanser. Den här matchen skulle aldrig ha varit spännande över huvud taget om vi varit lite mer effektiva, men tre poäng är alltid tre poäng.

Matchens Williamson: Domarna.

Matchens Shearer: Jonjo Shelvey.